Straffprocessuella tvångsmedel: när och hur får de användas? - En intervju med Gunnel Lindberg


Författare: Petter Svensson
Publicerad: 2018-10-08
Ämne: Straffrätt, Intervju

För den enskildes fri- och rättigheter är användningen av straffprocessuella tvångsmedel – och begränsningen av densamma – helt central. Gunnel Lindberg, som bland annat varit överåklagare i över 20 år och byråchef hos JO, har precis kommit ut med en uppdaterad version av boken Straffprocessuella tvångsmedel: när och hur får de användas? Boken är sedan länge ett uppskattat verktyg för jurister som strävar efter att förstå den ofta snåriga och tekniska juridiken som är förknippad med användningen av tvångsmedel – inom ett område där bristfälliga kunskaper kan få långtgående konsekvenser för den enskilde.

-En stor anledning till att jag överhuvudtaget började skriva boken var tanken på att andra skulle kunna dra nytta av de kunskaper som jag från olika perspektiv samlat på mig genom åren. Det är tänkt att man ska kunna läsa den från pärm till pärm för att sätta sig i rättsområdet ifråga, eller använda den som en uppslagsbok om det är någon specifik fråga som man behöver få svar på. Den används inte bara av åklagare och polismän. De som börjat arbeta med hemliga tvångsmedel som domare har sagt att det varit nyttigt att läsa genom de aktuella avsnitten för att få en bakgrund och förståelse för varför lagstiftningen ser ut som den gör idag, säger Gunnel Lindberg.

Vad har varit den största utmaningen med att skriva den uppdaterade versionen?

-Problemet med den här upplagan är att det är så mycket på gång. Det finns ett antal lagförslag som ligger men man kan förutse att det dröjer några år innan det finns ny lagstiftning. När ska man skriva den nya upplagan? Det finns inget perfekt ögonblick då lagstiftningen förändras snabbt. Eftersom Sverige är medlem i EU påverkas vi ju ständigt av flödet av nya straffbestämmelser, exempelvis gällande bekämpning av terrorism och annat, och det påverkar även användningen av tvångsmedel. Straffprocessuella tvångsmedel är inte längre ett slutet rum som bara angår Sverige.

Senaste upplagan av Straffprocessuella tvångsmedel kom ut 2012. Vilka är de största förändringarna sedan dess inom rättsområdet?

-De stora förändringarna gäller de hemliga tvångsmedlen, där har det hänt mycket under de gångna åren. Det är en utveckling som vi också kommer att se framöver. Politiker och allmänhet efterfrågar mer hemliga tvångsmedel och behovet av dessa åtgärder är nog odiskutabelt – men den viktiga principiella frågan är hur långt man ska gå? Och hur man ska kontrollera att de som har tillgången till tvångsmedlen ifråga inte missköter sig.

-Tidigare hade man en tidsbegränsad lagstiftning rörande hemliga tvångsmedel som nu har permanentats. En stor utredning presenterades i fjol angående hemlig dataavläsning, som fått mycket uppmärksamhet från politiskt håll. Man har mer eller mindre utlovat lagstiftning, men det handlar om mycket svåra tekniska och juridiska frågor.

-Datalagring är ett annat aktuellt ämne, det finns flera förslag om hur mycket data som ska lagras, och det finns motstående intressen. Det är inte bara de enskilda som kan bli avlyssnade eller övervakade på annat sätt som är emot lagringen utan framförallt telekomföretagen, de tycker att den ställer till besvär och kostnader. Mot det står betydelsen av datalagring för bekämpning av grova brott och brottsoffrens intresse av att brott kan utredas. Det rör sig om intressen i samhället som drar åt olika håll.

Justitieminister Morgan Johansson har uttryckt sig i rätt skarpa ordalag gällande vissa företags ovillighet att lämna ut information i brottsbekämpande syften.

-Man kan ju gissa vilka företag som kriminella kommer att välja att ha abonnemang hos om inte alla telekomföretag lämnar ut samma information. Inom dessa två områden, dvs hemlig dataavläsning och datalagring, kommer det med all sannolikhet röra på sig de kommande åren.

-Det kom ett omfattande betänkande i höstas om beslag och husrannsakan, vilket har viss anknytning till de hemliga tvångsmedlen. Frågor som uppstår är exempelvis i vilken utsträckning och på vilket sätt polisen får undersöka en dator som man har tagit i beslag och granska konton som återfinns i ”molnet”. Alla de nya tekniska landvinningarna påverkar vissa tvångsmedel till den grad att man plötsligt har en helt annan värld. Samtidigt spelar samma utveckling ibland de brottsbekämpande myndigheterna i händerna – idag kan polisen i detalj få vetskap om en persons förehavanden genom personens mobilanvändning, vilket inte var tekniskt möjligt för 10 år sedan.

Du har tidigare uttryckt dig kritiskt om lagstiftningen som berör preventiva tvångsmedel. Hur ser det ut idag?

-Det var många som kritiserade lagen när den kom varför den utreddes redan efter några år. Den har förändrats till det bättre, vill jag påstå. Den största förbättringen är att man har tagit bort det lågt ställda beviskravet ”anledning att anta” och ersatt det med krav på att det ska vara fråga om ”en påtaglig risk” för att något ska inträffa. Man har alltså insett att det är bättre att knyta rekvisiteten till risken vilket, enligt min mening, är bättre anpassat till verkligheten.

Du har tidigare skrivit om risken för s.k. smittoeffekter som viss lagstiftning kan ge upphov till. Det som exempelvis endast är avsett för säkerhetspolisen kan i praktiken utvidgas att även gälla den öppna polisen. Är det alltjämt ett problem?

-Här har också en förbättring skett. Man har de senaste åren gjort en tydlig åtskillnad mellan vad säkerhetspolisen får göra jämfört med den öppna polisen.

Du har påstått att det finns ett bristfälligt statistiskt underlag vad gäller användningen av olika typer av tvångsmedel, hur många beslut som fattas och hur ofta det sker etc. Är det fortfarande ett problem?

-Det har inte blivit bättre. Det finns visserligen omfattande statistik avseende hemliga tvångsmedel, för sådana kontrollerar ju även riksdagen. Men tvångsmedel som polisen använder till vardags, som beslag och husrannsakan, finns det ingen statistik som visar hur ofta de förekommer. Samma sak gäller exempelvis möjligheten att följa anhållnings- och häktningsbeslut. Man kan fundera över varför det inte finns bättre statistik gällande så ingripande tvångsmedel.

Vill du läsa hela krönikan kan du ladda ner den här.

Petter Svensson

Petter Svensson ansvarar för tjänsterna Karnov Nyheter och Karnov Kommun

Kommentera