Kommuners arbete med våld i nära relationer - lärdomar


Författare: Jan Melander
Publicerad: 2019-02-13
Ämne: Social omsorg och familjerätt, Kommun

Inspektionen för vård och omsorg (IVO) har nyligen granskat 14 kommuners arbete med våld i nära relationer.[1] De granskade kommunerna ligger i landets fyra nordligaste län, men undersökningen möjliggör lärdomar för hela kommunsamfundet. Här ska en analys av granskningen göras med konkreta råd för att säkerställa kvalitet i ett av de viktigaste sociala skyddsområdena.

Legalitetskravet
Det mest grundläggande rättsstatliga kravet är att all maktutövning ska vara regelstyrd, samt att gällande regelverk ska följas. Logiskt är därför att legalitetskravet återfinns i grundlagens inledande paragraf, 1 kap. 1 § 3 st. regeringsformen (RF). Om myndigheter fallerar när det gäller att iaktta vad lagen kräver i ett visst sammanhang är detta följaktligen mycket allvarligt.

När det gäller handläggningen av våld i nära relation finns det legala krav på socialtjänsten i 11 kap. socialtjänstlagen (SoL). Centralt är kravet på skyndsamhet och dokumentation av utredningsarbetet, 11 kap. 1 §, när en åtgärd från socialtjänsten är aktuell. När barn eller unga är berörda finns särskilda krav, inkluderande särskilda tidsfrister samt utförande av så kallad skyddsbedömning med sikte på frågan om barnet eller den unge behöver omedelbart skydd, 11 kap. 1a § och 2 §.

Om en vuxen är drabbad av våld i nära relation ska socialnämnden, i de fall en förhandsbedömning visar att en utredning bör göras, utreda våldets art (karaktär) och omfattning, våldets konsekvenser för den utsatta samt vilken hjälp och stödbehov som finns på kort och lång sikt. Dessa krav återfinns i 5 kap. 1 § SOSFS 2014:4. Om istället ett barn är berört är kravet på utredning obligatorisk och ska omedelbart inledas. Förutom att avse våldets art och omfattning ska en sådan utredning avse barnets behov av akut stöd, inkluderande vård eller boende i annat hem än det egna, våldets påverkan på barnet och dess relation till föräldrarna. Barnets egen uppfattning om våldet ska också bedömas, allt enligt 6 kap. 1 § SOSFS 2014:4.

Mot denna rättsliga bakgrund noterar IVO beträffande vuxna att en återkommande brist är att utsattas behov av hjälp och stöd inte framkommer i dokumentationen. Vanligt är också att våldets art och omfattning, risk för fortsatt utsatthet för våld m.m. inte är utredda och dokumenterade. Sådana brister är principiellt mycket allvarliga eftersom den utsatta då löper stor risk att inte få den hjälp hon eller han har rätt till och även kan bli drabbad av fortsatt våldsbrottslighet som hade kunnat undvikas.

När det gäller barn och unga redovisar IVO att nödvändiga skyddsbedömningar ibland saknas. Även om det finns indikationer på att barn kan ha bevittnat våld saknas i vissa fall en närmare utredning i frågan, vilket bland annat får till konsekvens att barnets eventuella rätt till skadestånd kan gå förlorad. Barnet får då självfallet heller inte hjälp att bearbeta det våld det bevittnat.

Vad beror då dessa så grundläggande brister i att följa lagens krav på? IVO pekar på att många norrlandskommuner vittnar om en stark rekryteringsproblematik.


Artikeln är ursprungligen publicerad i Karnov nyheter: 2019-02-11.

Läs hela artikeln i Karnov här eller ladda ner den här.

Jan Melander

Jan Melander är en av Sveriges främsta experter på skoljuridik och juridisk metodik. För att råda bot på rättsliga missuppfattningar och öka den juridiska kunskapen inom skolans område har Jan Melander utvecklat tjänsten "Skolstödet" för Karnov Kommun.

Kommentera