Författarporträtt – Petter Asp


Författare: Fredrik Svärd
Publicerad: 2017-01-10
Ämne: Författarporträtt

PETTERASP07.pngGenomsnittsåldern hos justitieråden sjunker när Petter Asp, idag professor i straffrätt vid Stockholms universitet, flyttar in i Bondeska palatset i februari. För allmänheten är han kanske mest känd som tidigare expert i Bergwallkommissionen och Sexualbrottskommittén, författare till boken Sex och samtycke och som debattör i frågor om sexualbrott och straffansvar vid rus.

Kan det ha verkat till din fördel att du varit synlig i debatten? Och hur blir det med engagemanget framöver?

- Möjligen på så sätt att det återspeglar ett engagemang i rättsordningen och i samhället, men annars tror jag inte att synlighet är någon särskild fördel. Jag inbillar mig att jag kommer att delta mindre i framtiden, helt enkelt beroende på att det finns en del begränsningar som följer av den nya rollen. Det är klart att man som professor har en friare roll än den man har som domare.

Marianne Lundius förvånades över att ingen ville intervjua henne när hon tillträdde som ordförande. Det verkar som att intresset för HD och justitieråden ökat sedan dess?

- Jag tycker att det i grunden är ett sundhetstecken att fokus ligger på roll snarare än person. Sedan är det säkert riktigt att intresset för både HD och för justitieråden ökat på senare tid, säger Asp.

Vad beror det på?

- Delvis kan det väl förklaras med att HD:s och domstolarnas roll har förändrats bl.a. beroende på att rätten är mer polycentrisk än tidigare, vilket skapar ett ökat behov av att ”konstruera” rätten och av att hantera normkonflikter. Därtill kommer den allmänna samhällsutvecklingen, där personfixering råder och numera inte sällan tycks bli viktigare och intressantare än sak.

Uppenbarhetsrekvisitet har försvunnit. Därtill har vi haft diskussioner kring aktivism, juridifiering, passningar till lagstiftaren och domares framträdanden i medier. Borde våra medier ta efter sina amerikanska motsvarigheter och rapportera mer om HD och justitieråden?

- Jag vet inte om jag tycker att rapporteringen har varit otillräcklig. När det har funnits saker av allmänintresse tycker jag ofta att det skrivs ganska mycket, och ibland skrivs det också bra, menar Asp.

- Vad gäller juridik och politik kan man väl visserligen säga att det finns en närhet mellan juridiken och politiken (ibland sägs ju att juridik är frusen politik), och man kan peka på att juridik sällan är en fråga om rent faktafinnande utan förutsätter bedömningar (som ibland kan ligga ganska nära rättspolitiska bedömningar) osv. Samtidigt finns det ganska tydliga skillnader och gränser, inte minst såtillvida att rättens aktörer är bundna av systemet, och jag tycker att det vore sorgligt om vi gick dithän att juridiken politiseras på ett mer påtagligt sätt.

I sin produktion har Petter Asp har bland annat avhandlat ämnen som brottsprovokation, uppsåtsbegreppet och användningen av tabeller över straffvärden för innehav av narkotika. Mest känd är han kanske för sin bok Sex och samtycke från 2010 och nu senast för sin medverkan som expert i Sexualbrottskommittén.

Du kan komma att tolka regler som du varit med att ta fram – finns det någon problematik kring det?

- Jag ser väl inga egentliga problem med det. För det första är man oftast bara med och tar fram de förslag som presenteras i utredningsbetänkandet och det händer ju i regel en del därefter.

- Sedan innebär ju rättens spelregler att man i slutänden inte har en så mycket mer privilegierad position än andra; til syvende og sidst sitter man där med samma rättsliga materia, samma lagtext och samma förarbeten som alla andra. Ofta är de frågor som dyker upp i rättstillämpningen just sådana som inte avgjordes på ett tydligt sätt eller som man inte tänkte närmare på i lagstiftningsärendet. En annan sak är väl att man har en viss förförståelse för regelverket på området och därigenom kan gå mer rakt på tolknings- och tillämpningsfrågorna.

Mefedron-domen, Mangamålet, ne bis in idem, Lundgren, Blake Pettersson, avgöranden om uppsåt och livstidsstraff… Vissa menar att domstolen blivit mer offensiv, andra att det är överdrivet att tala om aktivism. Hur ser du på saken?

- För mig framstår det som helt naturligt att en sådan här diskussion uppstår i en tid när juridiken förändras. Det är t.ex. uppenbart att EU-medlemskapet och inkorporeringen av Europakonventionen har inneburit att frågor om normkonflikter liksom frågor om samverkan mellan normer med olika ursprung har behövt hanteras i större utsträckning än tidigare.

- Lösningen på sådana frågor kommer alltid att leda till diskussioner i ena eller andra riktningen; någon gång menas att en domstol har varit för lagstiftarvänlig och traditionell (det är ju den kanske vanligaste kritiken mot svenska domstolar), någon gång menas att den har varit för ”aktivistisk”. Och bakom ligger ju viktiga frågor om mandatet för lagstiftare respektive domstolar, om domarrollen, om bundenhet och utrymme för normskapande osv. Det är som sagt naturligt att diskussionen förs, men jag tror också att det är viktigt att den förs. Jag skulle rent av vilja säga att diskussionen i sig är viktigare än att söka ett svar eller en bestämd position. Diskussionen bidrar till reflektion kring relationen mellan lagstiftning och rättstillämpning, den bidrar till ökad förståelse för hur systemet fungerar och ytterst också till att vi kan hantera de nya frågor som uppstår på ett rimligt sätt.

Ska HD vara normbildande eller hålla ordning i systemet?

- Både och. Högsta domstolen ska naturligtvis bidra till normbildningen, men det ska ske inom de ramar som sätts av att verksamheten sker genom rättstillämpning i enskilda fall. Jag har stor respekt för de begränsningar som sätts av rollen.

HD har kritiserats för att producera långa domar. Hur tänker du kring domskrivning, finns det något som behöver förändras?

- Det vore väl förmätet att komma med skarpa synpunkter på det så här i förtid, men det är väl klart att det finns olika intressen som gör sig gällande. Å ena sidan handlar det ju om att faktiskt ge avgöranden till ledning för rättstillämpningen och då kan det ibland finnas skäl att inte vara alltför snål. Ibland kan man t.ex. se att vägen till slutet är lika viktig som slutet i sig. Det gäller inte minst när slutet är beroende av hur vägen vandras. Samtidigt finns det ju uppenbara nackdelar med att skriva alltför brett och alltför långt.

Apropå vägen till slutet har det också gjorts invändningar mot användningen av formuleringar som ”det får anses att” och liknande.

- Vad gäller sådana skrivningar tycker jag att man bör sträva mot att vara öppen med skälen bakom en bedömning. Och utvecklingen går väl just i den riktningen.

Kommer du ha nytta av erfarenhet från att ha skrivit litteratur och krönikor – sådant brukar sätta förmågan att skriva ekonomiskt och engagerande på prov?

- Jag tror att man som jurist i alla positioner har väldigt stor nytta av att ha skrivit mycket. Det är helt enkelt en stor fördel om man är någorlunda god vän med både språket och tangentbordet.

Har du några nya bokprojekt planerade?

- Jag snickrar på en mindre bok, den ska inte omfatta mer än ett hundratal sidor, om doktrinen om dubbel effekt. Det är en moralfilosofisk princip som ibland åberopas också för rättsliga syften och jag försöker närma mig den delvis med utgångspunkt i hur straffrätten hanterar motsvarande frågeställningar. Men det är högst oklart om boken kommer att hinna bli klar till dess att jag börjar på Högsta domstolen.

Vad kommer du sakna med din nuvarande roll?

- Nu ser jag förstås väldigt mycket fram emot att få ta mig an de nya utmaningar som väntar och jag har ett väldigt gott intryck av Högsta domstolen som arbetsplats. Sedan är det väl närmast självklart att jag kommer att sakna den akademiska världen. Den är ju fantastisk på väldigt många sätt: du har det fria och obundna sökandet efter förståelse, du har det kollegiala samtalet, du har den process som det innebär att få vara med att leda en doktorand fram till disputation, du har studentkontakten osv. Jag kommer att ha väldigt många goda minnen och erfarenheter med mig från den tid som varit och hoppas att kunna hålla en någorlunda nära kontakt med akademin också i framtiden.

När började du tänka att du kanske borde bli justitieråd?

- Jag har väl haft mer eller mindre avlägsna tankar på att söka i några år. Även om jag är någorlunda ung har jag arbetat med forskning och undervisning i mer än 20 år nu.

Snittåldern bland justitieråden ligger runt 60. Är du yngst hittills?

- Haha, nej jag tror säkert att det finns justitieråd som varit yngre.

Avslutningsvis - finns det något särskilt du skulle vilja vara med att förändra?

- Att ha en särskild agenda för förändring tycker jag vore olämpligt. Men på straffrättens område skulle jag gärna se att Högsta domstolen tog ett ännu större ansvar för påföljdsbestämningsområdet och kanske också för den allmänna delen.

Petter Asp är född 1971

/Fredrik Svärd


 

 

Petter Asp är även författare till Lexino–Brottsbalken och Lexino–Penningtvättsbrottslagen

Petter Asp är engagerad i Lexino, Karnov Groups djupa lagkommentarer skrivna av experter vid bl a domstolar, departement och den akademiska världen. Som straffrättslig ämnesredaktör medverkar han i inledningsskedet vi rekryteringen av nya författare och granskar större ny- och omskrivningar.

- Jag tycker Lexino fyller en viktig funktion som ett alternativ till de traditionella lagkommentarerna, säger Asp.

På vilket sätt?

- Lexino har ett mer problemorienterat upplägg. Grundtexten till den traditionella brottsbalkskommentaren skrevs för länge sedan och har, även om jag vet att den har skrivits om i flera delar, uppdaterats sedan dess. Lexino är i huvudsak helt nyskriven med dagens problem för ögonen. Texten är helt enkelt mer modern.

Vad efterfrågar du hos nya författare?

- Både sakkompetens och förmåga att skriva väl.

Hur "användarvänligt" kan det juridiska språket bli?

- När man skriver för en så kvalificerad läsekrets som den Lexino har ska man nog inte förenkla alltför mycket. Det är ju ändå så att en hel del av precisionen ligger i språkbruket. Man ska inte vara innovativ i onödan. Avviker man alltför mycket kommer läsaren störa sig.

Läs mer om :

Lexino–Brottsbalken

Lexino–Penningtvättsbrottslagen

 

Kommentera