Egendomsskyddet, allmänintresset och den goda fastighetsindelningen


Författare: Pontus Gunnarsson och Elisabeth Hallström
Publicerad: 2018-04-18
Ämne: Nyheter, Entreprenad- och fastighetsrätt

Högsta domstolen har den 5 februari 2018 meddelat prövningstillstånd i ett mål som rör marköverföring genom fastighetsreglering. Målet har sitt ursprung i ett beslut i vilket Lantmäteriet beslutade om fastighetsreglering m.m. i huvudsak innebärandes att 210 m2 tillfördes sökandens fastighet från grannfastigheten mot viss ersättning. Fastighetsägaren till grannfastigheten överklagade beslutet och motsatte sig att markområdet överfördes, bland annat med hänvisning till egendomsskyddet i Regeringsformen och Europakonventionen. Enligt sökanden var syftet med fastighetsregleringen att förbättra trafiksituationen på sökandens fastighet.

Mark- och miljödomstolen konstaterade att sökandens fastighet redan var lämplig bl.a. eftersom det fanns utrymme att vända och parkera två personbilar inne på fastigheten. Ytterligare marktillskott var därmed inte nödvändigt och marköverföringen bedömdes stå i strid med förbättringsvillkoret i 5 kap. 5 § FBL.

Mark- och miljööverdomstolen (MÖD) konstaterade i sin dom inledningsvis att förbättringsvillkoret i 5 kap. 5 § FBL innebär att sökanden ska ha ett berättigat eget intresse av åtgärden. Intresset ska vara knutet till fastigheten och förändringen av sökandens fastighet ska innebära en förbättring som inte kan åstadkommas annat än genom sökt reglering. Eftersom marköverföringen förbättrade den mottagande fastigheten och förbättringen inte bedömdes kunna uppnås på annat sätt var förbättringsvillkoret uppfyllt enligt MÖD.

Därefter gick MÖD vidare till en prövning av marköverföringens förhållande till egendomsskyddet enligt Regeringsformen som, för tvångsvis avstående av egendom, kräver att angelägna allmänna intressen tillgodoses. Även i Europakonventionen krävs att åtgärden görs i det allmännas intresse och därutöver krävs att ingreppet är proportionellt.

MÖD inledde sin prövning i denna del med frågan om vad som är ett angeläget allmänt intresse och konstaterade att det ska avgöras från fall till fall. Förarbetena anger också att annans mark kan tas i anspråk till förmån för enskild, t.ex. för att anordna lämplig utfartsväg, men endast när det krävs för att tillgodose angelägna allmänna intressen. Enligt MÖD finns ett allmänintresse i att fastigheter uppnår de egenskaper som normalt förväntas av en fastighet av visst slag, exempelvis att kunna komma till en villafastighet i en tätort med olika typer av fordon. Vad gäller proportionaliteten angav MÖD att vid en mer ingripande tvångsåtgärd, såsom marköverföring, bör kravet på styrkan i allmänintresset ställas högre än vid en mindre ingripande åtgärd, såsom servitut.

När det kommer till bedömningen i det enskilda fallet konstaterade MÖD att trafiksituationen visserligen skulle förbättras och fastigheten därigenom bli mer ändamålsenlig. Dock fanns redan plats för personbilar, som också kunde vändas, liksom för viss annan verksamhet. Vidare torde det inte vara helt ovanligt för boende på villafastigheter att det varken går att komma in med eller vända större fordon eller fordon med släp, eller sköta viss hantering, t.ex. av sopor, i direkt anslutning till bostaden. Allmänintresset bedömdes mot bakgrund därav inte tillräckligt starkt för att motivera marköverföringen.

MÖD:s avgörande väcker givetvis en mängd intressanta rättsfrågor men också en rad praktiska frågor kring hur marköverföringar ska hanteras i framtiden.

Om MÖD:s dom bekräftas av HD kan konstateras att det kan bli en grannlaga uppgift för våra förrättningslantmätare att avgöra om förutsättningarna för marköverföring föreligger i ett enskilt ärende eller inte. MÖD:s avgörande innebär att en bedömning ska göra i varje enskilt ärende; vilket är naturligt mot bakgrund av åtgärdens ingripande karaktär.

Att fastighetsbildningsåtgärderna rent allmänt bidrar till en mer lämplig fastighetsbildning är alltså enligt MÖD inte tillräckligt för att bryta igenom egendomsskyddet och göra ett tvångsförfogande tillåtligt.

Är det däremot så att fastighetsbildningsåtgärden är nödvändig för att tillgodose grundläggande funktioner på en fastighet kan tvångsförfogandet fortfarande vara tillåtligt. Var den gränsen går får dock framtida praxis utvisa om inte HD:s prövning i sak ger ytterligare ledning i den delen. MÖD anger i sin dom att det på den aktuella fastigheten redan fanns ”plats för parkering av personbilar och att dessa också kan vändas, liksom för annan viss verksamhet”. Som framgår ovan bedömde MÖD däremot att intresset av att komma in med, eller vända, större fordon eller fordon med släp på en villatomt eller att viss hantering t.ex. av sopor inte kunde ske i direkt anslutning till bostaden inte vara sådana grundläggande funktioner som gjorde tvångsförfogandet tillåtligt.

En särskild fråga av intresse är vilken betydelse det har om fastighetsbildningsåtgärden grundar sig på vad som föreskrivits i en detaljplan. Så var inte fallet i det aktuella målet men MÖD redogjorde ändå, i sin allmänna redovisning av rättsläget, för ett propositionsuttalande från 1969 som angav att en fastighetsbildningsåtgärd kan vara motiverad av allmänna intressen om den behövs för att genomföra en beslutad detaljplan i det allmännas intresse (vår understrykning). En detaljplan utgör till sin natur en avvägning mellan såväl allmänna intressen som enskilda intressen. Detaljplanen antas och beslutas sedan genom beslut som enligt huvudregeln fattas av kommunfullmäktige. Som bekant är detaljplanens rättsverkan långtgående och den har i vissa fall en effekt som är expropriativ. Frågan är om det kan sägas att genomförandet av detaljplaner, mot bakgrund av den process som föregår dess antagande, alltid kan anses utgöra ett allmänt intresse? Om inte kan förrättningslantmätaren som ska fatta beslut om tvångsförfoganden i framtiden behöva utröna vilka motstående intressen som gjort sig gällande i detaljplanen och överväga hur stort allmänintresset varit i detaljplanen i förhållande till de enskilda intressena för att därefter kunna avgöra om allmänintresset uppgår till den nivå som gör ett tvångsförfogande tillåtligt. En bedömning som inte alltid lätt låter sig göras.

HD har alltså nyligen meddelat prövningstillstånd och det ska bli intressant att se om HD kommer att komma till samma slutsats som MÖD och om vi kommer att få någon ytterligare ledning i de spännande rättsliga och praktiska frågor som målet väcker.

Av: Pontus Gunnarsson, advokat/partner och Elisabeth Hallström, biträdande jurist på MAQS Advokatbyrå. Pontus Gunnarsson är även aktuell som föreläsare hos Karnov/VJS Fördjupning i plan- och bygglagen 8 maj 2018.

Krönikan är ursprungligen publicerad i Karnov nyheter 2018-04-16.

Kommentera